
Det måste nog vara Eskobars "Death In Athens". En fanastisk skiva som låter en utväkla sitt musik öra ett steg till. Som melodifestivalens svarta får dyker det upp med kanske våres stakaste indie låt på engelska. Som får en att minnas 90-talet då man sat i pojk rumet och plinkade på guran. "Hallelujah New World" får en att se sig skälv åka genom en medelstor stad och i nattens mörker och gatbelysnigen sken svishar förbi egenom fönstret. Man kan kännas sig många gånger som en yngre och snygare Fredrik Virtanen när man skriver här. Men man får väl ta det också.
Ses snart igen xoxo